Brandsoldatens Visa
af Nisse L.
Melodi: Noacks ark

i anledning af festen å brandstationen den 20 jan. 1906.

Om brandsoldaten nu en visa sjunger jag,
Om hur han vara får påpasslig hvarje dag.
Om elden bryter ut, skall han förutan prut
På stället vara fort och lustigt absolut.
Refräng:
Men om han då till stor harm,
Det varit falskt alarm,
Han hinner nog att bli i tröjan varm.

Om natten, när alarm det slår, han på hvarje klut
Skall kasta på, ty han har ju blott en minut,
Till sitt förfogande och om han fortare
Kan färdig bli, det var ej öfverraskande.
Men om då...

Om dagen deremot en half minut han har,
Och duger det väl inte då att han sig drar,
Nej ferm han vara får, ju hvar och en förstår,
Ty kanske halfva staden uti lågor står.
Men om då...

Om lilla fröken, när hon krulla skall sig fin,
Har råkat till att tända eld på en gardin.
Då, utan minsta prut, det till en apparat,
Bär af uti chemise med önskadt resultat.
Men om då...

Om någon vid ett gjuteri får se ett sken,
Så är ju denne någon säkert icke sen,
Alarm då genast slå, för att få titta på,
Att brandkår'n raskt och hurtigt kommer dit ändå.
Men om då...

Den röde hanen är ju dock en nyckfull gäst,
När minst den väntas kommer den ju aldramest.
När midda'n färdig står, ibland alarm det slår,
När så ett hus har brunnit upp han middag får.
Men om då...

I dag ha brandsoldaterna sin femårsfäst,
Ock ingen högröd hane synes än som gäst,
Men ack den komma kan, och då vi som en man
Stå färdiga om också hela Malmö brann.
Men om då...

19/1 1906.