Då herr Svendsen flög öfver Öresund.
af Nisse L.

Den första "flygarevisan" i detta häfte var redan skrifven,
satt och tryckt, då herr Svendsen kom flygande från
Amager och landade med sin maskin, som en majestätisk
fågel på Limhamnsfältet.

Melodi: Den tappre landsoldat.
"Den gång jag drog åstad."

Herr Svendsen han kom först,
Herr Svendsen han kom först,
Han uti skandinavien som "flygare" ä' störst.
Det var den sjuttonde,
Det var den sjuttonde,
I juli och på morgonkvisten Svendsen startade.
Det var en fin affär den att taga första pris,
Ty kofvan, jo, jo men, är bra att ha på sätt och vis.
Herr Svendsen gjort det bra,
Och derför ska' han ha,
Ett klingande hurra, hurra, hurra!

Nu stå de andre der,
Nu stå de andre der,
Båd' Nervö, Thorup, Cederström och uti skägget svär;
Herr Svendsen lurte oss,
Herr Svendsen lurte oss,
Men det helt enkelt var för honom bara tur förstås.
Vi kunna alla flyga deröfver må ni tro
Och för'n vi utfört bragden ge vi oss ej någon ro.
Men Svendsen lurte oss,
Men Svendsen lurte oss,
Fast tur det var förstås, förstås, förstås.

Herr Svendsen är en man,
Herr Svendsen är en man,
Ty han den sjuttonde har visat att han flyga kan.
Han hade väldig fart,
Han hade väldig fart,
Och färden öfver Öresund tog knappast mer'n en kvart.
Och när han lät sig dala på Limhamnsfältet ned,
Man hurrade för honom enligt svensk och gammal sed;
Hurra, hurra, hurra!
Den färden den var bra.
Hej lefve Svendsen! Hipp, hurra, hurra!

På Limhamns gröna fält,
På Limhamns gröna fält,
Det dröjer ej för'n man ett minnesmärke har uppstält,
Och der skall stå så här,
Och der skall stå så här:
Den danske man han lurte oss förutan nå't besvär.
Han företog sin flygt öfver blånadt Öresund,
Mens Nervö, Thorup, Cederström de togo sig en blund.
Herr Svendsen gjort det bra,
Och derför ska' han ha
Ett klingande hurra, hurra, hurra!

17 juli 1910.