En sång om de upprörande barnskandalerna i Malmö.
Melodi: "Brusande vågor".

Ögonen tåras, sinnet uppröres,
Af sådan grymhet emot de små,
Som vi väl skola älska och vårda,
Då vi som gudagåfva dem få.
: Odjur i människohamn
Är deras rätta namn,
Som ej för barnen öppna sin famn :

Kärleksfull vård de små få röna,
Då de med stora smärtorna föds.
Hvem har då hjärta att dem vårdslösa,
Pina den späda plantan till döds?
: O, nej! Den hjärta har,
Kärleksfull städse var,
Lika om det är mor eller far:

Malmö, där frestelserna så stora
Möta och locka var individ,
Nu skådeplatsen tyckes ha blifvit
För dessa onda makternas strid.
: Man resonerar kallt:
" En summa, ett för allt "
Men så har lagen icke befallt :

Barnen de små som födas till världen,
Hvad hafva de samhället väl gjort?
Detta i första hand är väl skyldigt
Göra det som är ädelt och stort:
: Skydda de arma små,
Så att de icke må
Samvetslöst i eländet förgå. :

Just ett exempel ha vi för stunden,
En jordemor känslolös, hård,
För snöda mammon knappast gaf moder
Och hennes barn en utlofvad vård.
: Och kanske komma skall
I dagen många fall,
Då hon sig visat hård, grym och kall. :

Men straffet kommer och de som hulpit
För snöda mammon henne däri,
Skola, om och ej utaf rättvisan,
Dömda dock af rättänkande bli.
: Odjur i människohamn,
Är deras rätta namn,
Som ej för barnen öppna sin famn. :

8 april 1912.