Folkets Park.
Mel: Pelles Stockholmsresa.

Bröder och vänner nu skola vi samlas
Och fördrifva frihetstimmarna i Folkets Park;
Solen oss värmer och fåglarna kvittra
Och det knäpper och det knakar under trädens bark.
Glädje, sol och vår
Kommer hvarje år
Och den tråkiga och mörka vintern respass får.

Nu är den härliga tiden ju inne
Då man kan till Folkets Park sig ta en morgontur,
Sjunga och jubla med fröjdefullt sinne
Liksom fågeln då han sluppit ur sin trånga bur.
Glädje, — — —

När man så pratat och dansat och sjungit
Smakar en sillfrukost säkert öfverdådigt bra,
Kryddan på maten det är ju aptiten
Och den bättre blir då lilla supen man skall ta.
Glädje, — — —

Sen går det undan, ej någon sig sparar
Och musikkapellet intonerar: " halfvan går ",
Sen är det mutter som höjer sin stämma
Och så vänligt bjuder oss uppå en kaffetår.
Glädje, — — —

Tiden försvinner och solen sig höjer
Och sin guldglans öfverallt i parken gifmildt strör;
Stundens förnöjelse ensamt har makten,
Inga tråkigheter här i parken glädjen stör,
Glädje, — — —

Så blir det middag och på morgonturen,
Är det då ju helt naturligt tid att göra slut
Och helt välkommen är då middagsluren,
Säkerligen då det smakar skönt att sofva ut.
Glädje, — — —

Sen, när det böjar att lida mot kvällen,
Man till samma glada ställe åter kosan styr,
Ty bland artisterna, som där uppträda
Finns ej sällan någon verkligt glad och lifvad fyr.
Glädje, — — —

Hurra för parken och den länge lefve!
Ty vi ha ju njutit där så mången härlig stund;
Glädjen är lifvet, vi må aldrig glömma,
Den gör själen, den gör kroppen verkligt frisk och sund.
Sommarn snart förgår,
Som en hägring står
Under vinterns mörka dagar glädje, sol och vår.