En sorglig visa om dramat i Rönngatan i Malmö den 20 April,

Då en kvinna skjutes till döds af sjömannen Bernhard
August Bengtsson som sedan skjuter sig själf.

Melodi: " Jag hade mig en vän i mina ungdoms dagar "

 

Det var en Lördagskväll, då solen den gått neder,

En kväll i vårens tid, då skymningen sig breder.

Allt under lugn och ro och efter veckans id,

Den emotsågs med fröjd, en ljufva hvilotid,

 

Men ack för mången ej den blir en ljuflig hvila,

Ty till den usla krogen skall så mången ila

Och slösa bort den lön, som surt förvärfvats har,

Så att till hemmet fins blott usla smulor kvar.

 

Se der en liten bild af verkligt stadselände,

Ett förspel till det som uti Rönngatan hände.

Och kom ihåg att brott blir följden derutaf.

Och mången har i förtid bäddats i sin graf.

 

En flickas hjärta ynglingen har lyckats vinna,

Men honom icke värdig funnit såsom kvinna

Och derför skänkt sin hand och hjerta åt en ann',

Som sen vid altaret blifvit hennes man.

 

Då ynglingen sin ungdoms kärlek ser förlorad,

Hans sorg och grämelse då dubbelt tycks förstorad

Och rufvar uppå hämnd, hvartill man knappt har ord

Och ryggar kanske icke för ett uselt mord.

 

I akt och mening han sig en revolver köper

Och efter en annans maka som en galning löper,

När så för sina önskningar han motstånd ser,

Ett skott som tog till döds sitt offer grymt han ger.

 

Och sedan mot sitt eget hufvud han den vänder

Och genom detta äfvenså en kula sänder,

Och faller liflös ned på stället der han stod,

Och platsen färgas röd af båda offrens blod,

 

"En usling var det ", hör man från allas munnar

Och djupt förakt för honom hvar och en förkunnar.

Hvar sökte mannen mod till ett så gräsligt brott?

Jo på den usla krogen hade han det fått.