Stina frå "Snurran".

Glad visa af Nisse L.

Melodi: "Petter Jönsson han såg i Fäderneslandet."

 

Ha ni träffat nångång på Stina från "Snurran"?

Hon som ju "Bylingen" satte en gång i "kurran".

Hon som med alla så rysligt gärna vill prata,

Och som med näbbet beständigt gnor som en skata.

 

Hon aldrig nånsin har ägt nå'n bror eller syster,

Men har en vän långt åt helsik' ut på Yster.

En annan har hon på Söder som heter Ester,

Men som var full häromdan och rök in på "Väster".

 

Hon har en fästman som hon får kläda och föda,

Med krulligt hår och mustascher ellande röda,

Som går på 5:an hvar dag och tar dem vid disken,

Och så på morron' tre, fyra gånger tar bisken.

 

Hon går på "Doffeln", på skofabrik och på "Stickan".

På kappfabrik och nu allra sist uppå "Brickan"

Men hvar hon kommit ha karlarna blifvit väckta,

Och nu har Stina väl fått en fem, sex oäkta.

 

Nu Stina lärt sig att riktigt bra kunna kröka

Och hvarje morgon hon dricker fyra, fem "göka".

Sen slumrar hon lika ljuft och sällt som en ängel

Och full af oskuld som liljan uppå sin stängel.

 

Men Ola Pärsson, som plötsligt kärringen mista',

Med kärlek tittat på henne nu på det sista.

Och friar han den rödskäggige får väl korgen,

Som allra minst med en liter då klarar sorgen.

 

Ja det slog till, Ola fria just härom dagen,

Och Stina svarade ja, ty hon var i tagen.

De kysstes så det gaf eko borta i "Snurran",

Och pimpla "göka" och hamna sen uti "kurran".