"Pippar" von "Wormelins" visa

Af Nisse L.
Melodi: " Hvad gör det i alla fall om hundra år ".

Hvem är det som fram och tillbaks på gatan kippar,
Ställer till upplopp, spektakel, skoj och grin?
Jo det är den stollige visförsäljarn " Pippar ",
Som sig äfven låter kalla " Wormelin ",
Surt och sjelfdödt kött och fläsk och härsken sill
" Pippar " uti Malmö stad utrota vill.

Malmö stads gaminer om öronen han vippar,
Ber dem tusen gånger " dra åt sjelfva hin ",
När de basunera ut hans smeknamn " Pippar "
Eller det mer klingande, nobla " Wormelin ".
Pojkarne:
Snus och " Pippar, Pippar snus och Wormelin "
Pippar:
" Hut din fähund, åsna, kräk och knöl, maskin! "

Hvarje kväll till Håkanstorp han troget gippar,
Der en bädd ju väntar, fastän ej så fin,
Men från dagens strider hvilar der sig " Pippar "
Drömmer ljufva drömmar, stackars " Wormelin".
Traskar den till stan och börjar dagens kamp,
Skäller ut hvar pojke, till han sjelf får kramp.

Han på sedlighetspolisen ständigt hippar,
Vill hvar hökeribuik ska' vara fin,
Ty den inspekteras hvarje dag af " Pippar ",
Och just der respekt man har för " Wormelin ".
Surt och sjelfdödt kött och fläsk och härsken sill
Får i Malmö ej för " Pippar " finnas till.

Författad och tryckt med föremålets tillstånd.