Sofielundsdramat

Söndagen den 22 maj 1898. Då moder och barn medelst hängning följdes åt i döden.

En händelse timat i Sofielund
Jag vill den i korthet beskrifva
Den väckte stor fasa i morgonens stund
När den hunnit wetterlig blifva.

En moder fanns hängande död i sitt hem
Och dottern bredvid hennes sida,
Ett åtta års barn, o tänk vilken syn,
Att hon äfven dödeqwal måst lida.

Att modern hon döden i förväg har gått,
Visst var det förfärligt att skåda,
Men att hon och dertill sitt barn har förmått,
Jag ryser vid tanken på båda.

Om hon öfvertalat, med godt eller ondt,
Den lilla i döden sig följa,
Det kan man ej veta, ty säkert har hon
Sin mordplan med flit sökt fördölja.

O menniskor stannen och akten härpå,
Se'n här vart den onde kan leda,
När han blott i hjertat en verkstad kan få
I hast han kan skadan bereda.

Hvad orsaken var till det gräsliga dåd,
Kan tidningen icke uppgifva,
Dock har man försökt skjuta skulden uppå
En sak som jag knappt vill beskrifva:

Det säges att grubblande öfver Guds ord
Var orsak till brottet ifråga,
Men om man förståndigt anammar Guds ord,
Så blifver ej lifvet en plåga.

Men hvad jag vill säga i saken det är:
Det lider på yttersta tiden,
Ty märk det förspörjes båd' fjerran och när,
Hur frestaren bortröfvar friden.

Ja sjelfmord och barnmord och högmod och ståt,
Ha tagit sitt välde på jorden;
Vårt land är besmittadt med morbidt uppsåt,
Så väl uti södern som norden.

Blott den som till Herren vill sätta sin lit
Kan i denna tid bli bevarad
För frestarens anfall, och njuta Guds frid,
Det bästa till sist han har sparat.

Då skall man visst icke förstöra sitt lif,
Om blott man på Herren vill trösta,
Och söka i ordet med allvar och flit
Få kraft sig mot fienden rusta.

Ty fienden söker med list på allt sätt
Att menskor till otro förleda,
Se'n drifver han dem i sitt listiga nät
Tills han kan dem döden bereda.

O menniskor lyssnen, båd' gammal och ung,
Och gifven åt Herren ett hjerta,
Och kommer se'n tiden, besvärlig och tung,
Han lindrar all oro och smärta.

( Tryckt på beställning af musikanten M. Larsson. )