Visa för dagen
Mel: "Zandals kanon."

I dagarne händer och händt har så mycket;
Om litet jag snackar i detta här stycket,
Ty hvar finnes heder och hvar finnes tro
Och när ska' vi finna den "väntade ro"?

Det var ju rätt lifvadt och själfvaste fanken
Så "ledigt man gick" ifrån Landtmannabanken !
Jo, så skall vi följa vår "vördade" lag
Också detta händer hvar eviga dag!

En "finare middag" blef slutet på ståten
Och Moberg'blef också ju'därmed belåten.
Ja, om ej "affären" skall blifva för skral
Man håller också ett hejdundrande tal !

Om rågleveransen jag skulle ju prata,
Med denna skandalen, jag tror, vi få rata.
Ty den gången Stendahl nog högg uti sten
Och kanske att påken hans varit för klen.

Man pratar och skrifver att "djäflar" det finnes.
Jag tror man sig nog kan draga till minnes,
Att "djäflar" här finnes i rikelig mängd,
Som söka hvar män'ska få pinad och flängd.

Lokouter och strejker höra till dagen,
Storgubbarne riktigt nu kommit i tagen,
Nej, bättre jag tycker en storstrejk man gör
Dithän man det hela till sist nog dock för!

Och präster i Stockholm de gruffa och brumma,
De föra ett väsen och slå på sin trumma,
Ty femtio rum minst per man vill de ha
Ja, slikt slöseri måtte tusan väl, ta!

Och hästar och folk nyss på möte ha varit,
Men alla sin "pferde" nu redan ha farit.
Den som af lyckan var gynnader bäst
På lotten sin vinna han kunde en häst!

Herr Branting han ville ju interpellera
Om kejsarn af Ryssland har skulle supera.
Men riksda'n sa' nej, till herr Brantings förtret,
Och hur det nu blir, är det ingen som vet.

Nej se, så'na sablar det kunna väl finnas,
Så fulla af tusan som vore de "primas";
Nu tänka de stjäla var själfvaste kung
Jag menar nu bysten, men den blir nog tung.

Men herrarne klara nog ändå sin skifva,
Karl tionde Gustaf i Stockholm skall blifva.
I gamla modellen de gjuta på nytt
Men hela den saken ju dagsljuset skytt!