Baltiskan.
En liten minnesvisa.
Mel.: På "Baltiskan" (Vals).

Än lefver i vårt sinne kvar
från svunna, ljusa sommardar',
ett minne, det af "Baltiskan",
som aldrig glömmas kan.
Högt uppe sedd, från tornets krön,
där nere låg den, vän och skön,
på bördig slätt vid Öresund –
det var en härlig stund!
Ref: Trefliga härliga Baltiskan,
den vi väl aldrig förgäta kan,
ännu i många, ja många år
trofast i minnet står!

När från entrén först in man kom
man såg, man såg, såg åter om, -
centralgården var imposant
med allt så vänt och grant.
Pangolan, omkring sin basäng
med blomsterprakt och rosenhäng
och vattenpelarn högt mot skyn,
det var en ståtlig syn!

Där lågo våra hallar två,
de tycktes långt på slätten nå
och allt det vackra däruti
var Sveriges industri.
Det kändes skönt i sommardag
och hjärtat det slog stolta slag,
vi äro söner af ett land,
som hjärna har och hand.

Men våra grannar också mött,
den ryska hallen, svagt i rödt,
och den uti sin egenart
drog blicken till sig snart.
Ja där drog strömmen ut och in,
man sorlade i upprymdt sinn',
man ville Rysslands alster se,
och några – drucko té!

Med vallgraf låg så Danmarks hus,
med stil så näpen, glad och ljus,
och allt däri var "pent" och nätt
och bifall vann med rätt.
Så gärna gick man där omkring
och såg "de alle smucke ting",
men vart man såg det var i stil,
med " ganske lille smil"!

Där låg den mäktig, Tysklands hall,
så väldig med sin mångfald all;
därinne sågs hvad var som gjort
ett Tyskland starkt och stort.
Där tycktes snille och förstånd
framvälla ur en väldig fond. –
här möttes man af energi
med klok – beräkning i!

Stolt, borta där på uddens krön,
Kastellet låg vid stora sjön;
blott ögat det fick vandra dit
man nästan fick aptit.
Satt man på kvällen nere sen',
då färgfontänen spred sitt sken,
nog man sig drömde nära på
i sagovärlden då!

Se "sessans" gata, blommig skön
och parken omkring den, så grön,
och så vårt gamla vattenverk
med högrest gammal park.
Och lif det är och friskt humör –
på "vann", som förut rann i rör,
där ilar motorbåten, rask –
vid vattencykelplask!

Så ståtlig, nobel, enkelt skön
låg Konsthallen vid Konsthallssjön
och inne uti dess gemak
var ordnadt allt med smak.
Härinne uti konstens slott
man såg vad fyra land förmått
af verklig konst och konstig konst
och innerst vattenkonst!

Så låg där Årsta, fint och snyggt –
det Sverges kvinno-kvinnor byggt,
där uppe var så fint och nätt
och små, små kabinett!
Där nere, där var mönsterkök,
ibland det lukta kokförsök,
och blef man ej af oset mätt –
man köpte sig en rätt!

Af restauranger fans en del,
de nämns ej, det är ett fel,
men ack de alla voro där,
som öfverallt det är.
Jo, det är sant, på Temperans,
där mycket sällan plats det fans,
jag trifdes och vantrifdes mest; -
jag tyckte där var bäst!

Där borta, där hörs vattenbrus!
högt uppe där låg jaktens hus.
Jag tyckte utsikten var bäst –
när jag ibland var gäst.
Där inne var en bit natur,
med alla våra "vilda" djur,
och hela massor horn och skinn
man där fann stoppat in!

Ja, nu är nästan sagan all –
nej, äfven fans en skogens hall,
man icke heller gick förbi –
vår hall för fiskeri.
Kiosker fans en mängd – för hin –
för glas och öl och margarin,
men alltid var det bäst humör
där man fick kex med smör!

På afton gick man sedan snällt
på verkligt roligt nöjesfält;
på dansebanor var det dans
med fröjd och elegans.
Man snurrade på baltiskt hjul,
man blåste bollar i ett skjul,
med hatten före gick man från
det glada Babylon!

Berg banan tog sin lejonpart,
där åkte man och skrek med fart,
på gungor och på karusell
var lif i sommarkväll.
Häxbacke också hade vi
och någonting med irrgång i,
men ville man förhäxad bli
gick man på Konfetti.

Men ack, nu får det vara nog,
fast mycket mera mot oss log,
i moll dock sluta sagans dur
med himla vattenskur!
Ett minne vår utställning är,
som minne, för oss alla kär
och samhällstopp och djupa led
ha gladts att vara med!

Ref: Trefliga, härliga Baltiskan,
den vi väl aldrig förglömma kan,
ännu i många, ja många år
trofast i minnet står!

C.