Davidshalls minnen.
Melodi: "Petter Jönsson han såg i fädernelandet"

Vårt Davidshall hör nu till det föflutna,
Och nöjets portar derstäd's äro slutna:
Der förr båd' gammal och ung af "baraste katten"
Sig roade, drucko vin, och blefvo "i hatten".

Hur mången ung,liflig, blomstrande tärna
Sågs ej med vingade steg dit sig "ärna";
För att der träffa en karl, och med honom svänga,
Tills det behagade vakten portarna stänga.

När så det hette, en kyss uppå dansen;
I löfsal'n gingo då flickan och "tjansen",
Och då I skullen blott hört hur fasligt det smälde
— Smack, smack. Det ljuft är stå under kärlekens välde.

"Hör kypare, hit med vin nu på stunden!"
Spring fort men ej på de fyra som hunden!
"Skall ske mitt herrskap och det nu strax på minuten."
Så svarar kypar'n och flåsar starkt på med truten.

Han kommer genast med allt på en bricka.
"Min engel kom nu så skola vi dricka.
I vin ju kärlekens knoppar nog kunna blomma.
Vid glasens klang kärleksgudarna säkert komma."

Och mycken kärlek har der äfven blommat,
Och mycken "champis" har der äfven skummat,
Det har gästerats af många kommedianter,
Som kunnat för oss malmöbor spela "lanter".

När pjerot kom blef man aldrig besviken,
Han rätt förstod att med storm ta publiken,
Han kunde narra den riktigt grundligt att skratta,
Helst de som togo intryck utaf det besatta.

Och "vari'tén", jag försäkrar vid heder,
Var tummelplatsen för dygdiga seder.
Blott tänken Er, flickor, vin och eldiga blickar,
Samt sång, förföriska former, nigningar, nickar.

Förtjusande voro de som på tiljan
Åtminstone inte fattades viljan,
Att såsom sanna besjälade konstnärinnor,
Representera vår tids snillrikaste qvinnor.

Derför farväl Davidshall – alla sjunga –
Med dina minnen en hel väldig klunga
Som nog sin plats säkert har i likprocessionen;
Det hör ju äfven som jag tror till goda tonen.