Ny skottårs-visa.
Af Nisse L.
Melodi: "Pallekatt"

Nittonhundrafyra, flickorna bli yra,
Kan man mycket lätt förstå, då de själfva fria få.
Hvad det skall bli roligt, hviska smått förtroligt:
Lille Kalle kan jag inte dej till fästman få?
Det är roligt. hviska smått förtroligt
Hviska smått så här : jag håller dig af hjärtat kär.
Ack min lille, vi ska' lefva kille.
Utan kärlek lifvet icke värdt att lefva är.

Nålberg, skräddarsjälen, modig ned i hälen,
Utfört mången stor mandat, offer blef för attentat.
Maja Lenas Brita, när det kom till krita',
Tycktes ej i tjäderleksaffärer vara lat.
Nålberg, sa' hon uti kärleksfull ton,
Jösses hva' jag älskar dej du lille skräddarsjäl!
Vill du ha mej? annars jäkla ta' mej,
Sorger jag för din skull mej en vacker dag ihjäl.

Tjurdahl, veterinären, satte sig på tvären,
Då den stiliga Annett sporde ledigt, fint och lätt;
Hör nu min begäran! får jag ha den äran,
Dela med dej detta lifvets goda rätt och slätt?
Veterinären satte sig på tvären
Sa' så här: Det va' väl också sjelfva fan till tös.
De' va' tusan, kan jag inte tjusa'n,
Sa' Annett, den karlen måtte va' en riktig fjös.

Sprättqvist, kontoristen, som var karl till vristen,
Hedrades med ett anbud: Hilda ville bli hans brud.
Men han sig betacka': Jäkelen anacka!
Nej ännu jag vill ej garfvat ha min fina hud.
Hilda, modig, tapper och fullblodig,
Sa' så här: kan du få nå'n, din jocks som bättre är?
Nu, för resten, gå vi strax till presten,
Så ha vi med samma undanstökat allt besvär.

Prestens son, studenten, hade uti vänten
Graden, som han skulle ta', om det ville blott gå bra.
Han blef ömt tillfrågad, om han var hågad
Gifta sig med klockarens Charlott en vacker da',
Men han svara: söta lilla rara,
Söta lilla rara vän, jag här det ju så smått.
Lilla jänta, vill du tåligt vänta,
Vänta tio år ännu gudomliga Charlott?

E. von Pank, löjtnanten, han blef stött i kanten,
För det bagarens Mari' framkom med sitt frieri.
Jag vill inte ha' dej, du kan inte ta' mej,
Då det inte finns tillstymmelse till sympati.
För hon fria', bagarens Maria
Blef hon aldrig gift och är en gammal nucka nu,
Men löjtnanten, som blef stött i kanten,
Fria' till en annan och tog henne till sin fru.

Eftertryck förbjudes.