Stenhuggarvisa

Klagshamn

 

En Stenhuggare-Visa

Förf. af Albert Lindblom.

 

 

1. Vi reste från Småland, det var i April

Och dato den tolfte, om lyssna du vill,

En sång vill jag sjunga om blott jag det kann

Om arbetet ner i Klagshamn.

 

2. Till Klagshamn jag kom, der jag arbete får,

Det första jeg gör till kontoret jag går

Och der blef jag skickad till förmannen Lahr.

Mitt arbet i Brottet jag får.

 

3. I Klagshamn jag knogar i Brottet jag gå,

Der härdt vi få slita för att penningar få.

Ja der få vi kämpa i solsken och regn,

Så svetten gör strömmar i mängd.

 

4. Men snart är det Fredag och löning vi få.

Vi samlas att byta de pengar så grå,

Till ölfilialen sen alla vi gå

Att ta' oss ett glas eller två.

 

5. Ja det är den sällaste stunden vi få,

När man få ta helan och halfvan också,

Da dränka vi sorgen i bräddad pokal

Och vänta oss sällare dar.

 

6. Men snart är det morgon och klockan är sju,

Då åter vi samlas att kalk bryta ur.

Då fatta vi spadar och korpar och spett

Till ett arbet i anletes svett.

 

7. Fem timmar i kampen sen måste vi stå,

Men se'n är det middag och hemåt vi gå

Att reda vår måltid vi sjelfva här får,

Det bästa som vi här förstår.

 

8. Snart ljuder signal'n och vi åter skall ut

Att börja vår arbete utan nå't prut,

Och se'n får vi kämpa tills qväller det är. -

Se'n gå vi till våra kvartér.

9. Och der ha vi sängar, som lådor de stå,

Man blott några halmstrån får ligga uppå.

Der måste man hvila till morgon det är

Att möta de nya besvär.

 

10. Strejkbrytare kallas vi alla här för,

Men det gör ju inget, ty man ju det är

Ifrån skilda trakter vi samlat oss här.

Som kämpa mot strejkarnes här.

 

11. Och glada till sinnet vi alla ju var

Som reste från Norden, till Skåne det bar

Att finna vår utkomst här nere vi tänkt,

Men detta var rent af befängt.

 

12. Hår fins ingen flicka att roa sig med,

Nej man får gå ensam och tänka på sned

Den dagen snart kommer jag far härifrån.

Till flickan den resan då går.

 

13. Men kanske snart afsked från Skåne jag tar.

Till steniga Småland jag åter då far,

Till flickan som väntar med längtande sinn'

Der hemma vid grönskande lind.

 

14. Då får jag omfamna den ofta jag drömt,

Af kärlek jag tryckt intill hjertat så ömt.

Ja, det är den sällaste stunden man har,

I ungdomens flyktande dar.

 

15. Nu slutar jag visan, för det är ej godt

Att dikta, för den som ej lärdom har fått,

Men ni får ursäkta mitt slarf, mina fel.

Jag är ej poet, som ni ser.

 

16. Mitt namn det är Lindblom, som visan har gjort,

Fast nu jag här vistas på främmande ort,

Men reser snart åter till Småland igen,

I Kronobergs län, till mitt hem.

 

Stereotypplattorna tryckta på Tr.-A-B. Skandia Sthlm. 1912

 

 

Stenhuggarvisa

Klagshamn

 

Ur Chronvalls stora visbok i kapseln Småskrifter Tryckår 1912 nr 88.

Förmodligen skriven tidigare vid någon strejk.

Det unika med visan är att den är skriven av en strejkbrytare.

Inga uppgifter om författaren, Albert Lindblom. (Lennart Kjellgren)

Stenhuggare, Sten, Stenhuggarvisa