0 Dagmar!
Ur Dagmar Hansens reportoir.
Öfversättning från danskan af Nisse L.

Den gång jag endast var stor som så
Var det omöjligt för mig förstå.
Hvarför att herrar som korsa min stig
Ville så gerna tjufkyssa mig.
Allihop sade jag var så söt,
Rar och förtjusande, rund och blöt.
Alla de ville mig älska strax,
Men ser ni det ej lax.
O Dagmar, 0 Dagmar!
Vill du vara min, så vill jag vara din.
O Dagmar, 0 Dagmar!
Hvad du ändå är härlig och fin!

Äldre jag blef, fick förstånd och chic
Och till att sjunga stor lust jag fick,
Så gick jag till direktörn en dag,
Sade mitt ärende med behag:
Om han en rol ville blott mig ge
Han sig ej någonsin ångrade.
Lyckades gjorde jag, som jag plär,
Mannen strax gnola' så här:
O Dagmar, 0 Dagmar!
Vill du bara sjunga så blir det nog bra.
O Dagmar, 0 Dagmar!
Att du lyckas är säkert, hurra!

Sen for jag ut till Paris, Berlin,
Sjöng för publik både stolt och fin.
Herrarne för mina fötter låg,
Svuro att älska med lust och håg;
Allihop kunde blott en refräng,
Sökte vibrera mitt hjärtas sträng.
Allihop stämde förtjusta i
På samma melodi:
O Dagmar, 0 Dagmar!
Vill du vara min, så vill jag vara din.
0 Dagmar, 0 Dagmar,
Ack hvad du är härlig och fin.

Nu som chanteuse' jag drillar slår,
För min kostym jag applåder får,
Jag blef beundrad så mången gång
Blott för min smak och min egen facon.
Men min publik tycker nog som så
Att jag ej skulle ha kläder på,
Mången gång därtill jag hågad är
När den mig hälsar så här:
O Dagmar, 0 Dagmar!
Din röst är så fin, så förtrollande fin,
O Dagmar, 0 Dagmar!
Så söt och så rar, blif du min.