Om den ryska östersjöflottans bragder i Nordsjön
af Nisse L.

En Östersjöflotta så stor
En dag till Ostasien for,
Sin uppgift den fullfölja skall,
Att rädda Port Artur från fall,
Och för att respekten inge,
Den skjuter på hvem den får se;
Sin helsning japanerna bragt,
Välkomna, välkomna de sagt.

Först mötte den Aldebaran
Och genast af stridslust den brann,
Den sköt och den dulidra' - tjohej!
Men Svensken den träffade ej
Den bragden de tänkte var bra:
Och nu vi på segertåg dra,
Vi skjuta hvart skepp uti sank,
Som träffas vid Doggers bank.

Och se, der en flotta ju låg,
Med master, skorstenar och tåg,
Sitt redskap i ordning den ställt
Och fiskade fredligt och snällt.
Men ryssarne tänkte som så:
Här visa vår stridskraft vi må,
Och pang — sådn'a ärliga nöt,
Som fredliga fiskare sköt'.

För ryssen det är en malör,
Då fredlige Britten han stör,
Dess tålamod äfvenså brast,
Och engelska flottan i hast
Sig rustar: Kom an du min vän,
Vi skola dig helsa igen.
Skjut du bara än en gång på,
Vi kulor väl hafva också.»

Hvad, bragder den sen har utfört,
Man icke det ringaste hört;
Sin popularitet den förstört,
För hvad den på Nordsjön utfört.
Port Artur så lagom den skall
Nog uppnå och skåda dess fall.
Sin helsning japanerna bragt,
Välkomna, välkomna, de sagt.

Man undrar hvad af den fins qvar,
Om hin den ej slutligen tar;
Man tycker det vara en skam
Om den till Port Artur hann fram.
Man känner japanernas tag,
Och säkert i luften en dag
Den spränges med manskap och allt,
Ty Mikadon så har befallt.