Internationalen.

Upp, trälar, uti alla stater,
Som hungern bojor lagt uppå!
Det dånar uti rättens krater,
Snart skall utbrottets timme slå.
Störtas skall det gamla, snart i gruset.
Slaf, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
Från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
Ty Internationalen
Åt alla lycka bär.

I höjden räddarn vi ej hälsa,
Ej gudar, furstar stå oss bi. `
Nej sjelfva vilja vi oss frälsa,
Och samfäld skall vår räddning bli.
För att kräfva ut det stulna, bröder,
Och för att slita andens band,
Vi smida medan järnet glöder
Med senig arm och kraftig hand.
Upp till etc.

I sin förgudning afskyvärda,
Månn' guldets kungar nånsin haft
Ett annat mål än att bli närda
Af proletärens arbetskraft?
Hvad han skapat under nöd och vaka,
Utaf tjufvarne rånadt är;
När folket kräfver det tillbaka,
Sin egen rätt det blott begär.
Upp till etc.

Båd» stat och lagar oss förtrycka,
Vi under skatter digna ner,
Den rike inga, plikter trycka,
Den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
Jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.
Upp till etc.

Arbetare i stad. på landet,
En gång skall jorden blifva vår!
När fast vi knyta broderbandet,
Da lättingen ej råda får.
Många rofdjur på vårt blod sig mätta,
Men när vi nu, till vårt försvar,
En dag en gräns för dessa sätta.
Skall solen stråla lika klar.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
Ty Internationalen
Åt alla lycka bär.