Kuropatkins nederlag vid Mukden
Mel.: "Sandals kanon."

Nu Kuropatkin har fått stryk så det duger.
Om dertill han nekar jag påstår han ljuger,
Och välförtjänt afsked han derför har fått,
fast han får befälet dock ännu så smått.

I Tokio, sa' han, vi freden ska stifta,
Men först med Japanerna skola vi vifta,
Hur pass han höll ord ha vi redan ju sett,
Ty svar uppå tal ha Japanerna gett.

Som segrare Tokio fick han ej gästa.
Han segrande drog sig tillbaks för det mesta.
Tills han uti Mukden höll på att bli fast
Om ej till harfanan han tagit i hast.

Till tzaren han kom och sig ömkligt beklaga,
Att Gripenberg ville komandoet taga
Och tzaren, som ej är för mer än ett fån.
Sa': du ej förverkat min nåd än min son.

Men Gripenberg sa': heldre stannar jag hemma
Än sätter mig fast i Kuropatkins klämma.
Komplett han oduglig är till general.
Ursäkta mig tzar, men jag svarar på tal.

Hvar gång jag komdera, vi framåt marschera,
Så sa' han: nej fan vi få allt retirera,
Ty annars Japanerna utan pardon
De slå oss ihjäl, ä' de' skick och fason?

Men hur än de skräfla och hur de skrodera.
Och hur än de segra och de resonera,
Så är det ett faktum hvad ryssarna fått
För långliga tider helt visst gjort dem godt.

Men tänk er mitt herrskap om nu återstoden
Af ryssarnas här börja tåga mot Boden.
Ack herre min je' hvad de skulle få klå,
Vi dödsstöten gåfvo dem, är det ej så?

Nisse L.
Eftertryck förbjudes