Polis-visa.
Nisse L.
Melodi: "Jag gick mig ut en aftonstund spatserande."

Polisen har ett fasligt göra natt och dag
Och får väl sällan sofva riktigt ut;
Så mången gång han taga får till sin batong
Och lära folk så smått att veta hut.

I ur och skur polisen traskar gatan fram
Och aldrig törs han klaga däruppå;
Så mången gång han taga får till sin batong
För att respekt hos ligapojkar få.

Han sin uppmärksamhet ej nånsin slappa tör
Och näsan skall han lägga uti allt;
Gud nåde den som med en häst på gatan kör,
Som är utsvulten, bruten eller halt.

Om krögaren för en gång skull sin plikt ej gör
Och krogen ej i tide stänga vill;
Då, om polisen icke gör sin skyldighet,
Så får åtminstone han bjuda till.

På torget skall han ordna de som sälja där,
Och där han säkert största bjessen är;
Så mången gång han taga får till sin batong
Då det ej hjälper att så smått han svär.

När någon syndare har blifvit riktigt full
Och ej på villkor själf kan klara kurs,
Då ser så mången gång han uti sin batong.
En sista kraftig, glänsande resurs.

När i en gränd ett större slagsmål har uppstått
Så får han ej på villkor faran fly;
Då får så mången gång han ta till sin batong
För att undvika daggertar och bly.

När kungen kommer skall han vara i parad
Och låta tränga sig af hopen flat:
Då får så mången gång han ta till sin batong
För att omintetgöra attentat.

När han till slut å tjänstens vägnar grånat har
Och ändå inte samlat en million;
Då sjunger han en liten sång om sin batong
Och lefver som han kan på sin pension.