Skolskeppet Georg Stages undergång.
Af Nisse L.
Melodi: "I Norrlands kalla bygder har herskat sorg och nöd."

Den tjugusjette Juni år nittonhundrafem
Skolskeppet Georg Stage, just utanför sitt hem,
Af ångaren Ancona så svårt påseglad blef,
Och tidningarna dagen derefter derom skref.

Skeppsgossarna de raske i sömnens ljufva famn,
Kanske i drömmen tyckte sig vara uti hamn,
Men döden på dem lurade, uti böljor blå
Sin död de stackars gossarne skulle hastigt få.

En ångare från Sverige, Irene hette den,
Kom lyckligtvis till platsen, som sänd af himmelen,
Och allt hvad göras kunde, det gjorde svenske män,
Hvars hjeltemod och tapperhet alltid käns igen.

Men hvad man än uträtta med tapperhet och mod,
Med energi och vilja. uppoffrande och god,
Ett tjugutal af gossarne funno dock sin graf
I nattens djupa mörker i det upprörda haf.

Stor sorg och grämelse det i alla hemmen blef,
När tidningarna derom så långa spalter skref:
Vi aldrig mer få möta vår käre gosses blick,
Han på sin post i döden med Georg Stage gick.

Skolskeppet Georg Stage det skänktes af en man,
Som för en handling ädel och stor af hjertat brann,
En son den mannen hade, som dog i unga år
Och efterlemnade ett oläkligt hjertesår.

Dock Georg Stages saga ännu är icke slut,
Till öfning skall det ännu på vida hafvet ut,
Och gossar skola der lära tappra sjömän bli
Och lycka till af hjertat så gerna önska vi.