Kolingavisan.
Bearbetad och försedd med tre nya versar af Nisse L.

Då kolingarne gå på glad galej
Med fjällor små, som ju alltid få
Mången liten kili kyss på kollifej
Och mycket mer, som inte köksan ser.
Och räcker, och räcker och räcker inte kofvan till,
Så sträcker, så sträcker man allt en liten slant dertill.
Ej masigt, men knasigt, så lunsigt stunsigt tåga vi,
Och rulla hatt och lefva gladt, hvarenda lördagsnatt,
Tjo hej!

När kolingarne sjunga hoppsansej
För fjällor små, tänk er trettiotvå.
Flöjta få de gerna på sin kollifej
Och få kurtis, så varm som nysmält is.
Augusta, Augusta, de' ä' en jäkla stilig en,
Hon dansar, hon svansar och visar sina tjocka ben.
Ej masigt..

När kolingarna grina, ha, ha, ha!
Då ä' de' bra, hejsanhoppsansa!
Fjällorna de dansa i en runtiring,
Klingeling, det gör ju ingenting.
Humört, humört, det glada torkar aldrig in,
Och sjöret och sjöret det smörjes opp med margarin.
Ej masigt..

När fjällorna de rigtigt roa sej
Och glada bli, skratta hi, hi, hi!
Du ä' stunsig, koling, bara sträck på dej,
De sjunga så, en slät jag kan väl få.
Och kyssen och kyssen, ack jösses hvad den smakar bra.
Och många och långa ska' kolingarne alltid ha.
Ej masigt..

Och kolingarne sjunga trallalla,
Min fjälla är alltid söt och kär,
Bröllop ska' vi hålla i en hurromhej.
Men allra bäst det går väl utan prest,
Som läser och bläser och vill en tia gerna ha',
Och nyser och fnyser och inte ens en sup kan ta'.
Ej masigt..

Och kolingen blir ju en stadig man,
Och fjällan sin styr han ut så fin.
På teatern vräka de sej på parkett,
Och klunka vin ur hvar sin karaffin.
Och dricka och hicka tills magen som en trumma står,
Och klinga och springa tills klockan två i tornet slår.
Ej masigt..