Sigge Wulfs minne.
Af Nisse L.
"En liten fågel satt en gång."

Du sjöng så glad i ungdomens vår
Och lifvet kändes lätt
Nu ligger du ren kall på bår
Ej än på lifvet mätt.
Att dö "ifrån en värld så skön",
Som för din fot der låg
Blef ej min vän den sångarlön,
Som lekte i din håg.

Men du kanske är lycklig du,
Ty världens flärd och list
Ej mera mägtar nå dig nu
Men vi ha ju dig misst
Ej mer din lifligt, glada sång
Kan klinga djerft och fritt
Vi ej mer höra få en gång
Ett föredrag som ditt.

Men hon som såg i dig sitt stöd,
Din kärleksfulla mor,
Hon sörjer djupt sin älsklings död,
Som nu i mullen bor,
Ack slumra du i stilla frid
I grafvens lugna bo!
Det städse hviskas skall invid
Din kulle : Sof i ro.

Författad den 11 januari 1891.