En sorglig visa om ångarne Niords och Roberts sammanstötning i
Öresund vid ön Hven, hvarvid Robert och dess hela besättning
utom en man, timmermannen Andersson gingo till botten.
Melodi: "Lotsen"

Nu en sorgelig sång vill jag sjunga en gång
Om olyckan med Robert och Niord
Om hur sjömannens lott är att ej ha det godt
Fast han glad och förnöjd gått ombord.

Himlen stjerneklar var, natten ljuf, underbar,
Månen speglade sig uti våg,
Niord gled ledigt och lätt, kursen hade han rätt,
Intet olyckstillbud der man såg.

Men så hastigt burdus, såg den framför sig ljus,
Dock han hoppades ändå, gå klar,
Men så hördes ett brak och i gapande vak
Sjönk den andre som träffad ju var.

Genast hördes ett skri: "Gå längs sidan" och i
samma ögonblick gick den i qvaf.
Robert, så var dess namn, sjönk i böljornas famn,
Tjugo sjömän fann der ock sin graf.

Men man ändock ju fann i det våta en man,
Som för lifvet i vågorna stred.
Genast båt sattes ut och så räddad till slut
Blef han raskt uppå sjömannased.

Från sin kurs Robert gick, derför böta den fick
Annars hade olyckan ej skett,
Men hvem skuld dertill var, ingen aning man har,
Då de dödades som något sett.

Tänk de lågo i koj och ej ens någon boj
Hunno de vid olyckan få på.
Kanske i sömnens famn drömde de om att hamn
Snart de lyckligt och väl skulle nå.

Stackars sjömän ändå, som på böljorna blå
Trots sin lefnadslust gå uti qvaf
Stackars syster och bror. stackars fader och mor
Som ej reda får älsklingens graf.

Nisse L.