Katharina.
Bondvisa af Nisse L.

Melodi: "Att vara kär"

På sätt och vis jag håller af Katharina,
Hon är min tröst båd maran, midda', kväll.
Med stora träsko går jag af o' ina,
För det hon ä' så rysligt rar och snäll.
Men blir hon arri så min lif,
Hon bits och rifs och tar ti' knif,
Men när hon så får rasat riktigt ut,
Så vill hon kyssas nästan hvar minut.

Hon är så blank som om hon var polerad
Och fed och rund de,ä' hon kan ni tro.
Hon aldrig va't de minsta grån generad
Och der hon kommer blir hon nock ma ro.
Hon lafvar mad som smagar bra
Och bytter om, hvarenda da:
När jag den ena middan välling får.
Så gröd på bordet, dagen efter står!

Jag för det mesta kaffe får på sängen
Ock allt som tättast bjuder hon på "gök",
Och ä' hon kommen riktigt då i svängen,
Så får jag sen till frukost sill och lök.
Men ä' hon vresig, så adjö,
Då får jag eda bara brö,
Ja, en gång gjore hon riktigt bra:
Hon gick och pyste i en fjortan da'.

Men sen så gifte jag mig med Katharina
Och nu vi ä' ett lyckligt äkta par.
Hon narrar mig hvarenda da ti grin.
När som hon säger: »opp nu lille far»!
Ja ni kan tro vi ha de bra:
Vi dansa polka hvarje da'.
Ja, de ä' roligt och va' gifter man
Om än man träts med käringen ibland.