Kjersti Pär Lars höna
Af Nisse L.
Melodi: Man måste ha något breve'

Och Kjersti Pär Lars hade aldrig va't kär,
Därpå kan jag ge er beske'.
Men härom da'n skaffade hon sig en katt
Till nöje och trefnad breve'.

Hon klappade katten båd' bitti' och sent
Och höll på att kjössa den me'.
Hon tänkte: en kjöss ä' ju godt i si' säl
Och smakar ju karl lit' breve'.

Men katten han klöste 'na på hennes nos,
Som va' både tandlös och bre':
0' kyss inte hit, för då klöser jag till
Ditt kruthorn, som sitter breve'.

En höna hon hade. så fet och så rar,
0' hon kunde gala för tre.
När katten han så' na, han tänkte jam, jam,
Den derna hon passar breve'.

Hon värpte och sprätte och flaxa' och gol,
Men fick ändå inte va' me':
De va' då en jädranes kukelikatt,
Som alltid ska' vara breve'.

En dag for di hop så att fjädrarna rök'
Och "toet" på kattfanen me':
Ett öga på katten, på hönan ett ben
Och stjerten förlortes breve'.

På hönan hon kokte en soppa så rar,
Men katten, ack herre min je',
Hon stoppa' på hufvudet ned i en säck
Och två stora stenar breve'.

Nu sitter hon där i sin djupande sorg:
Min höna, min höna! Ack je!
Om inte jag köpt dej, din kattastefan,
Jag hade haft hönan breve'.

Ja' manfolk och kattor och höns inte mer
Nu för mina ögon vill se.
Nej, nu har en snusdos jag köpt mej o' den
Jag har till min tröst nu breve'.