Farväl till Norge.

Han:
Nu reser jag till fjerran landen,
Och ser väl aldrig mer de norska fjäll,
För sista gång jag tryckte kära handen
På dig min vän en vacker månskensqväll.

Hon:
Tag med min helsning ut i verlden,
Till Danmarks kära, stolta trogna folk
Och till hvar Svensk min helsning med på färden
Tag du och var mitt hjertas trogna tolk.

Han:
När ensam du i hemmet sitter
Och sjunger mången klangfull, vacker sång,
Och hör i lunden fågelns muntra qvittter
Tänk då på mig, din enda vän en gång.

Hon:
Ack ja, jag dig ju alltid minnes
Du alltid står så manlig för min själ
För dig det rum uti mitt hjerta finnes
Farväl min vän, glöm icke mig, farväl!

Han:
Om vi ej mer få se hvarandra,
Om gud han återtar din rena själ,
Då får jag ensam uti verlden vandra.
Farväl med Norge och med dig — farväl!