Pastor "Klunk" fröken "Klunk" och magister "Knubb".
Visa af Nisse L.
Mel: Det satt en gång uti ett träd en korp som bar.

Herr Pastor Klunk en dotter hade som var ful
Och hennes ena kind var blå, den andra gul
Och näsan, herre ge! var stor och satt på sne'
Men fröken "Klunk" hon sa' hva' gör väl också de'
Jag den förgylla kan, så den blir blank och grann
Och snart så ska' jag tjusa till en man

Af hennes ögon fans numera ett blott qvar
Och tänderna ett ljufligt, ungdomsminne var.
Och munnen — herre ge! — var stor och satt på sne',
Men fröken "Klunk" hon sa' hva' gör väl också de?
Föröfrigt är jag grann och får väl snart en man,
Ty för en karl jag ännu tjusa kan.

Magister "Knubb" var alltid hennes ideal,
Men kärlek mellan dem ej kommit än på tal
Dock man nu ett, tu, tre, dem arm i arm fick se.
Att "Knubb" har korta ben, hva' gör väl också de'.
Han sträcka på sig kan, så han blir lång och och grann
Och om en vecka ska' han bli min man.

Herr Pastor "Klunk" en dag till böneboken tar
Och innan "Knubb" det visste af, han äkta var.
"Min man jag ska' nog ge hvar dag upptuktelse
Och om han knotar någon gång; hva' gör väl också de'.
Jag visar då jag kan behandla rätt en man
Så alltid kan jag som fru Knubb gå ann".

26/4 06