Norr Lars Skinsen for till stan och skulle sälja sin ko.
Glad bondvisa.
Af Nisse L.
Melodi: "Kardegillesvisan"

Ti stan ja skulle resa och kräma bort en ko,
Men aldrig ska ja glömma den resan må ni tro,
För koen ble ja af me, därom ä inte tal,
Och säkert midt för näsan på mig di kräjed stal.

Vi spilla kort på tåged, de mins ja mijed godt,
Han me de röa håred han to hvarenda pott.
Han sa ti mej: Tröls Pärsson, du ä en dukti kar,
Ja tycker bra om alla som godt om pänga har.

Han va gemen som hondan o liaså hans fru,
0 tytte att vi kunne väl gärna sia du.
Och skål på dej Tröls Pärsson, han grinade och sa,
En sådan kar man träffar då inte hvarje da.

0 potten to han alltid, ja vet då inte hur.
Ett Ess han fick hvar gång, men de va väl bara tur.
En jäkel vaa de osge te' kunna supa ta,
Men den som ble i snusen de kan ni tro va ja.

Du ä ju full ditt svin o du kan ju inte stå,
Sa kondiktören ti mej, nu får du genast gå.
Ble klar i hoed me samma, se de, de va allt bom,
Men koen hon va borta och plånbogen tom.

Horr i all verlden, tänkte ja, ska de nu väl gå,
När hem ti mor ja kommer o rätt ti pass kan stå,
Men mor hon va beskedlig o bara sa: de ä
Väl bäst en annan gång ad din qvinga föller mä.

10/5 1905.