Uppsalastudenten och Katten
Af Nisse L.
Melodi: "Killevillevippombom".

I Uppsala man har det gladt,
Killevillevippombom.
Fy tusan dock att vara katt,
Killevillevippombom.
Och så bli föremål för "prof",
Killevillevillevillevippombom.
Iscensatt af en verklig bof,
Killevillevippombom.

Men det ska' va' en adelsman,
Som sådan bragd utföra kan;
En annan sate hade ej,
Så verkligt stort kurage i sej.

Först knep den rackarn kattens klor,
Så risken blefve ej så stor.
Till straff därför man i hans skinn.
En katt tänkt tatuera in.

För gammalt vet man, hund och katt,
Så gärna leka ju "ta fatt".
Men risken blir för katten stor,
Om han har mistat sina klor.

Man tänkt att straffa Hamilton
Blott med en varning denna gång.
Men nästa gång han i en bur
Ska' stängas inne med en tjur.

"Von Katzenjammer" nu han får
Nog heta, hvar och en förstår.
Och i hans vapensköld man satt
En hund och så en klolös katt.

När han på gatan går, fy skam!
Hvar pojke ropar: "jam, jam, jam".
Moralen därför ha vi satt
Så här: Misshandla ej min katt.

En kattförening bildats har
Och det på tiden kanske var.
Dess valspråk är: Vi råttor ge
På båten nu hos grefvarne.

29/6 06.