Dumme-Jöns och Kvicke-Lasse.
Duett af Nisse L.
Melodi: "Ett härligt lif det ändå är i fäldt".

Jöns:
Nu ska' jag tala om för dej min bror, fallira.
Att jag har fått en korg, en riktigt stor, fallira.

Lars:
Och derför böla gör du som en tjur, fallira.
I bas, uti diskant, i moll och dur, fallirall.

Jöns:
Ja du kan grina, som ej har nån sorg,
Men du kan kanske också få en korg.

Lars:
Nej hör du, om jag detta fick, på grin
Jag drack till tröst en flaska Salubrin.

Jöns:
Jag älskade min kära Stina så,
Men henne aldrig mer jag nu kan få.

Lars:
Här fins väl ändå flera Stinor till,
En annan kan du få, om blott du vill.

Jöns:
Nej ingen sådan Stina får jag mer,
Jag henne uti mina drömmar ser.

Lars:
Men hon naturligtvis har ta't en ann.
Som mer än du om töser klappa kan.

Jöns:
Det var en kväll jag bad na om en kyss,
Då svarte hon, jag gaf dej en ju nyss.

Lars:
Och du, du ä' ett sakramenskadt fä.
Du skulle ta't, begriper du ej dä.

Jöns:
Ja jag försökte nog att ta, men fick
Ett slag på örat—det var då jag gick.

Lars:
Ack herre gud, hvad du är dum ändå,
Jag skullle stulit minst etthundratvå.