Visa om Borgstenabedragaren Rosenqvist, som utgaf sin
hushållerska för död och lyfte hennes lifförsäkring å 10,000 kr.
af Nisse L.
Melodi: "Ett härligt lif det ändå är i fält, fallera."

Herr Rosengeist en dag sig kände pank, fallera.
Men tänkte ej därför alltjemt slå dank: fallera,
Ett medel skall jag alltid finna på, fallera.
Så att jag mynt ännu en gång kan få, fallera..

Han uti tanken aldrig varit sen,
Hushållerskan den lilla fröken Rehn
Hon hjelpa kan mig nog uti min nöd.
Ty hon är skicklig i att spela död.

Och sagt och gjort hon lifförsäkring tog,
Fastän det kosta allt en hel del knog,
Men tiotusen äro bra att ha,
Bolaget lätt vid näsan nog vi dra.

Så blef hon sjuk och dog om ett par dar,
Och Rosenqvist der sörjande stod kvar.
Men sorgen var väl ej så fasligt stor,
Ty ingen enda ännu därpå tror.

I hast ett dödsbevis en doktor skref
Och glad i hågen Rosenqvist då blef.
Och lifförsäkringen förutan prut
Bolaget genast fick betala ut.

Men Rehn hon lefde och var glad i håg;
Dödgräfvaren sandpåsar endast såg.
Han teg dock ej med denna sin upptäckt
Fast långt förrut misstanken nog var väckt.

Uti Jönköping var det frid och ro
I Rosenqvists idylliskt lugna bo.
Att störa lugnet var man dock ej sen:
Landén tog Rosenqvist och Ida Rehn

Nu sitta båda uti lugnt förvar,
Af lifförsäkringen ej fins nåt qvar,
Men synd det var om Rosenqvist ändå,
Ty lura folk han lärt sig att förstå.