Rånmordet i Monte Carlo.

Mordet på fru Emma Levin i Monte Carlo.

Textbörjan: Uti Monte Carlo, vid gröna bordet..

Melodi: "När kvällen kommer och bjuder hvila"

Författad av Nils Lindström 24/8 1907

Sex nya, lustiga och vackra visor
Malmö Visförlag, Rörsjögatan 6, Malmö.
Vistryck nr 50 sidan 2-3
Pris 10 öre
Skånetryckeriet, Malmö 1907

Malmö Stadsarkiv
Lennart Kjellgrens samling
Vistryck

MVF50:1

-------------------------------------------------



Mordet på fru Emma Levin i Monte Carlo.
af Nisse L.
Melodi: "När kvällen kommer och bjuder hvila."

Uti Monte Carlo, vid gröna bordet,
Der vinningslystnaden blott för ordet,
Dit komma folk ifrån alla land
Att fresta lyckan, så falsk ibland.

Från Sverige Emma Levin sågs fara,
Ty hon ej kunde på guldet spara,
Men vinna mera var hennes lif
Hon fann ej ädlare tidsfördrif

Hon till Monte Carlo sågs vägen styra,
Iklädd juveler, vansinnigt dyra.
Hvar afton sen i spelsalarne
På henne stenarna blixtrade.

Hon tur ej hade att guldet vinna
Fast hennes ögon af lystnad brinna,
Men vänner fick hon i paret Gould,
Som själfva voro i lättjans sold.

De bjödo henne sitt hus att gästa.
Då hon var led på att lyckan fresta.
I toilett elegant och stor
Till paret hon omisstänksamt for,

De ville pengar af henne låna
Och tänkte kanske ej på att råna,
Men då hon neka och ville gå
Begynte Gould henne våldsamt slå.

Han blef ursinnig just vid tillfället,
Slog grymt ihjäl henne der på stället.
För vinningslystnad han ej höll opp
Förrn styckad var hennes döda kropp.

Juveler, pängar och allt de togo
Och sen om liket de väl rådslogo,
Ty i en koffert hon stoppades.
Och henne gömma de hoppades.

Men ödet vill ej sin gunst dem skänka
Ty i Marseille börjar man misstänka,
Då ifrån kofferten flöt det blod
Der den ibland annat resgods stod.

En lögnhistoria tillreds de hade
Och sin oskuld de i dagen lade,
Men intet hjälpte, förbi all tur,
De måste krypa i hvar sin bur.

Det var då för dem ett gräsligt omen
Ty de ju kunna ej undgå domen
Och nacken borde de mista få,
Ty de förtjänat det begge två.

Men ack moralen den lär oss alla:
Den fåfäng är måste skonlöst falla.
Derför bör kvinnan, så nätt och fin,
Ej spöka ut sig som fru Levin.