Postrånet i Stockholm. Då två unga tyskar mördade och rånade en brefbärare.

Rånmordet på brefbärare Ohlsson i Stockholm, då två unga tyskar, Scholkemeyer och Winther, dödade honom med en eldgaffel och sedan rånade honom, då han skulle aflemna ett rekommenderat bref till en af dem, som de hade sjelfva skrifuit.

Textbörjan: Ett mord hvar dag snart händer här uti Sveriges land..

Melodi: "Nöden i Norrland"

Författad av Nils Lindström 26/8 1907

Sex nya, lustiga och vackra visor
Malmö Visförlag, Rörsjögatan 6, Malmö.
Vistryck nr 50 sidan 3-4
Pris 10 öre
Skånetryckeriet, Malmö 1907

Malmö Stadsarkiv
Lennart Kjellgrens samling
Vistryck

MVF50:2

-------------------------------------------------



Rånmordet på brefbärare Ohlsson i Stockholm, då två unga tyskar,
Scholkemeyer och Winther, dödade honom med en eldgaffel
och sedan rånade honom, då han skulle aflemna ett rekommenderat
bref till en af dem, som de hade sjelfva skrifuit.
af Nisse L.
Melodi: Nöden i Norrland.

Ett mord hvar dag snart händer här uti Sveriges land
Utförd af någon lömsk och- förskräcklig mördarhand.
Hvarför skall sinnet vara så uselt och så hårdt?
Vår ungdom bör arbeta ett sådant tillstånd bort.

De unga tyskarna ville pängar skaffa sig
Och tanken derpå ledde dem in på brottets stig,
Och stackars gamle mannen han deras offer blef,
Då han aflemna skulle ett rekommenderadt bref.

Med en eldgaffel honom den ene gräsligt slog,
Så att den stackars gubben han digna ned och dog
Det voro ingen vittnen till denna händelse,
Men lynchning de förtjänat de usla skurkarne.

Hans pänningar de togo och gåfvo sig så af,
Men man ju helt förklarligt sig minsta ro ej gaf,
Förr'n skurkarne man fångat, det slog ej heller klick
Och snart man vederbörligt inburade dem fick.

Nu få till svars de stå för sitt usla, hemska brott
Och nittonhundrasju i Augusti dom de fått.
Och mista hufvudknopparne för sitt brott de få,
Och sannerligen ha de förtjänt det begge två.

Det är ju ganska säkert, de gå till högre rätt,
Men detta var i sanning ett mindre trefligt sätt.
Nej nacken af dem begge, det ha de ju förtjänt.
Ty i sin handling grymhet ock hårdhet de förent.

Hvarför skall mänskan vara så usel och så hård,
Då hon i ungdomen njutit öm och mänsklig vård?
Låt hvar ha sitt så ha ni samvetets lugna ro;
Ett uselt lif i uselhet slutar må ni tro.