Gustaf och Greta.
Kärleksvisa af Nisse L.

Melodi : "Port Arturs fall"

Nu en visa för eder jag skall sjunga
Om en gosse som svek sin lilla vän
Och den visan skall lära alla unga
Att ej leka så lätt med kärleken,
Om du lilla vännen sviker
Du från pligtens väg då viker
Och dig straffet då träffar nog till sist
Låt dig derför icke villa
Njut din lycka lugnt och stilla,
Ty för sent är det då du har den misst.

Greta var en så vacker, duglig flicka
Och hon hade nyss fyllas sjutton år,
Hoppfullt syntes hon ut i verlden blicka,
Och som guld glänste hennes vackra hår.
Gustaf, liflig, ung och vacker,
Höll på att fä nervattacker
När lill' Greta på honom kärligt såg.
Han ifrån den stunden glömde
Henne ej, men ständigt drömde,
Och hans kärlek uppfyllde jemt hans håg.

Gustaf friade så till lilla Greta,
Och han fick hennes hjärta, hennes ja;
Ej ett vakrare par man kan uppleta
Och lill' Greta hon var så nöjd och glat
Gustaf fröjdades och myste,
Gretas ögon härligt lyste,
När som kyssen på bådas läppar brann.
Och så glad som liten siska
Greta ömt och blygsamt liviska:
Dig jag älskar, ja, dig och ingen ann.

Så förgick det en tid i kärlekslycka,
Men en orm har ju hvarje paradis,
Som nog skall kärleksbägaren bortrycka
Och lill' Greta fick genomgå en kris,
Vackra Maja hade pängar
Dertill gård och stora ängar
Och till Gustaf just hennes tankar låg:
Jag är vackrare än Greta,
Dertill rik, det skall du veta,
Kom till mig, slå du Greta ur din håg.

Gustaf strider emot, ty Gretas kyssar
Han ej glömma, väl riktigt dock förmår
Men ack Maja hans hjerta ständigt vyssar
Och till slut hennes pängar om det rår,
Lilla Gretar nu ej qvittra
Kan, men ständigt tårar bittra
Fäller hon för sin falske hjärtevän
Men hon i sitt trogna hjärta
Gömmer lifvets stora smärta,
Tänker, jag kan väl få en ann igen.