En mycket sanningsfärdig och rar visa om de
båda hedersbröderna Birger Velinder och Robert
Dickson, som dragit en hel del godtroget folk
vid näsan och sedan schappat till utlandet.
Af Nisse L.

Melodi: "Jag är född på den sköna Englands kust".

Uti Svalöf bodde en patron, som för hackor ej gick åt,
Som var van vid fin och nobel don, der han kom med pomp och ståt.
Smet han gjorde en dag från alltihop,
Ty, tänkte han, jag dimper annars i min egen grop.

Låna pängar var patron Velindens specialité
Och uti hvarenda bondsparbank han ju praktiserade:
"Herrarna ska' nu inte schåpa sej,
När Robert Dickson skrifvit på den här långsjal'n åt mej ".

Uti falska aktier gjorde han och belånade dem sen
Och en afgjord framgång hade ban ju också i denna gren,
Ty i Svalöf han var ju direktör
Och derför gingo äfven aktierna åt som smör.

Att väninnor här och der han haft, kan ju ingen undra på,
Ty hvar finns den kvinna som en direktör väl kan försmå.
Pängar hade Velinder också nog,
Och detta var den trolldomsmakt som äfven mäktigt drog.

Men i Svalöf står hvarenda själ med en nasus bra förlängd,
Och helt säkert vill nog hvar och en ha patron Velinder hängd.
Men han skrattar kanske åt alltihop,
Och tänker, sprattla ni blott på dumsnutar, i min grop

Man till Turkiet tror att han rest, ned till alla skälmars land,
Och kanske en skön turkinna der ren' hans hjerta satt i brand,
Ty med kvinsen han hade god favör,
Så att i brist han säkert nog af ledsnad aldrig dör.

Robert Dickson, hans stallbroder ock ifrån Sverige hastigt smet,
När kring öronen han kände luften bli en smul' för het.
Han millioner förstörde som en karl,
Och alla björnarna stå brummande och snopna kvar.

Det var tvenne colly som i hast nu försvunno härifrån,
Och man kan väl säj' att f-n tog med procent igen sitt lån.
Trösta er dock, det finns många ännu qvar;
Storsvindlarna få fribiljett och blott de små man tar.

14/1 1908.