Den glade Enkemannen
Af Nisse L.

Melodi: "Då går jag till Maxim".

Jag går till flickan min, hon är så söt och fin
För resten har jag många båd korta, tjocka långa;
Anna, Nanna, Hanna, Mina, Stina, Fina
De komma mig att glömma båd kung och fosterland.
På dans med dem jag går och många kyssar får.
De äro alla sköna, min kärlek de belöna
Anna, Nanna, Hanna, Mina, Stina, Fina.
Då år det lätt förgäta båd kung och fosterland.

Uti en flickas famn der är min säkra hamn
Och hon till ro mig vyssar med sina varma kyssar.
Anna, Nanna, Hanna, Mina, Stina, Fina.
Då ger jag allt på båten båd kung och fosterland.
Min Anna är så söt och fyllig, rund och blöt
Och hon den ljufva Nanna, är vacker liksom Hanna.
Anna, Nanna, Hanna, Mina, Stina, Fina
För dem man kan ju glömma båd kung och fosterland.

Når allt emot mig går, jag strax till Mina går
Och hjälper icke Mina, så lunkar jag till Stina.
Anna, Nanna, Hanna, Mina, Stina, Fina.
I deras famn jag glömmer båd kung och fosterland.
Men den jag älskar mest, som kysser alldra bäst,
Som är i tankar mina, det är min kära Fina.
Anna, Nanna, Hanna, Mina Stina Fina
Jag älskar eder högre än kung och fosterland.

När jag på dessa sex blir trött, nå, då allex,
Jag skaffar nytt halft dussin, och söta liksom russin:
Ida, Frids, Agda, Magda, Elma, Selma.
Och så på nytt jag glömmer båd kung och fosterland.
Men man på kärlek mätt kan bli på vis och sätt,
Jag ej på vilkor flera medhinner kurtisera.
Ida, Frida, Agda, Magda, Elma, Selma,
För dem på nytt jag glömmer mitt kära fosterland.

10/12 08.