En vacker sång om
jordbävningen i södra Italien
där flera platser förstördes, däribland den vackra
staden Messina på Sicilien.
Af Nisse L.

På Italiens nejder är sorger och nöd,
Ty olyckan där slagit rot.
Och mänskorna finna en fasansfull död;
Ej något kan där råda bot.

Se jorden den vacklar uti sin grundval
Och menskornas verk blir förstördt,
Och hvart man sig vänder är pina och kval,
Ty allting olyckan bortfört.

Messina, den vackra, den tjusande stad,
Är blott nu en enda ruin;
Hvad menskorna byggt under årenas rad,
Förstörts liksom af en lavin.

Och tusende mänskor där funno sin död,
Af fasor och skräckscener full;
De lefvande lida den bittraste nöd
Och maktlösa falla omkull.

I Reggio har samma olycka gått fram,
Och staden är nästan förstörd;
Man jordskakningar der ock plötsligt förnam
At staden blef hälften bortförd.

Sicilien, den vackra, den tjusande ön,
Citronen och Orangens land,
Der himmeln ar blå och naturen är skön,
Berörts af förstörelsens hand.

Ur gruset man höja dock skall än en gång,
Messina, den härliga stad;
På gatorna klinga skall åter den sång,
Som gör Sicilianaren glad.

Och jorden skall åter sig lägga till ro.
Kanske uti tusende år.
Och människorna skola bygga och bo.
I landet där sommaren rår.

18/1 09.