MVF69:2 Karolina.
Af Nisse L.

Melodi: Marinvisan.

Hvem tror ni väl kan lindra mitt hjärtas bittra kval,
Jo det kan Karolina därom år inte tal.
När jag behöfver tröst har jag intet annat val
Än lunka då iväg till Karolina.

När bara hon får se mej, så blir hon hjärtligt glad,
Och då så bjuder hon både brännevin och mad
Och då så må ni tro att jag själf ä' inte lad.
Jag äter rubb och stubb för Karolina.

Och hon blir aldrig lessen hur än jag bär mig åt,
Om än så galet säger hon. "De va' osse nåt."
Om jag är lite fnurrig, hon tänker inte på't.
Ja, hon en ängel är, min Karolina.

Och har jag kassafeber, till henne då jag går,
Ty just den där slags febern hon lindra rätt förstår,
Och nöjd och glad hon blir om en kyss som lön hon får.
Ja, oersättlig är hon, Karolina.

Hon stoppar mina strumpor, hon blankar mina skor,
Och med min tvätt från morgon till kväll hon ofta gnor.
Men alla andra manfolk ä' falska jämt hon tror.
Jag ensam står i gunst hos Karolina.

Men gifta mej med henne jag aldrig tänkt uppå,
Ty riktig kärlek säger hon kan hon ej förstå,
Men hon trots det, är lika förtjust i mej ändå.
Hon älskar på sitt sätt, min Karolina.

14/1 09.