Ny brännvinsvisa.
Af Nisse L.

Melodi: Tre trallande jäntor.

Tvi tusan, man äcklas vid stanken,
Som nu lilla supen har fått.
Vi ge väl den smörjan då fanken,
Och vänja oss af nu så smått.
Den smörjan, tralala!
De kunna själfva ha,
Som oss nu vid näsan trankilt vilja dra.
Man fått det ända dit
Att den är ej en bit,
För bättre än just denaturerad sprit.

Hvem skall nu den soppan väl dricka
Då blott man af lukten blir sjuk.
Ett sådant geschäft må väl klicka,
Bolaget får välförtjänt stuk.
Den smörjan tralala..

Från Tyringe lär den visst stamma,
Så må den då gå på retur,
Ty vi, ta mej sjutton anamma,
Vi dricka den ej eller hur.
Den smörjan tralala..

Man Aqvavit måst rekvirera
Och att den gick åt må ni tro,
En femtio buteljer med mera,
Om dan ströko allt med — jo, jo,
Ty smörjan tralala,
De fingo sjelfva ha,
Som oss nu vid näsan trankilt ville dra.
Man formligt bada sej,
I Aqvavit, — tjo hej!
Fast kryddan den kunde ju varit sin väj.

Nu ha vi fått bränvinet åter,
Den ljufva, den härliga dryck,
Och mången i glädjen nu gråter,
Ty nu lilla supen står ryck.
Men smörjan finns dock kvar;
Bolaget köpt den har,
Som råvara det ju tillbaka den tar.
Och likafullt ändå
Vi smörjan dricka fä
Det må väl den dummaste kunna förstå.

Därför upp till strid nu go' vänner!
Ska bränvin ni ändtligen ha,
Så visa att ni äro männer,
Låt icke vid näsan er dra.
Den smörjan tralala..

Hvar krog borde slopas med jorden.
Den fattiges helvet' det är;
Om bränvin ej fans här i norden,
Så fans inte heller begär.
Den smörjan tralala..