Lönmordet på Generalmajor Beckman i Stockholm
natten emellan den 26-27 Juni 1909.
af Nisse L.

Melodi: Nöden i Norrland.

Ett lönnmord som i feghet förgäfves sökas skall,
Men som dock ennastående ej är i sitt fall
Man från det vackra Stockholm i tidningarna ser
Som fasa och afsky hös var menniska inger.

Ett offer för klasshatet, som hos så många bor,
Bief denna gång en oskyldig generalmajor,
Som blott för han den glänsande uniformen bar
Brutalt blef mål för kulan som i revolvern var.

Ej anande en fara han gick på gatan fram,
Då plötsligt han i ryggen Lönnmördarns skott förnam
Och dödligt sårad genast han föll till marken då.
Ett andra skott afsköts som sitt offer fick också.

Då mördaren han såg att han nått sitt syftemål,
Han reflekterade: jag ock väl en kula tål.
Han var för feg att sona sitt gräsligt simpla brott.
Och därför mot sig sjelf sköt han genast tvenne skott.

Det torde långt ej sökas hvern kulan ämnad var,
Men denna gången träffade den ej Rysslands Tzar,
Och han ej heller hade väl någon aning om,
En annan ock oskyldig i väg för kulan kom.

Skall Sverige tummelplatsen nu bli för grymma mord,
Som ju besjungits har som ett fredligt land på jord. 9
Skall onda makter segra? Nej detta stäfjas bör
Och straffet för ett brott bör väl skärpas och derför.

29 juni 1909.