Storstrejkens fiasko och slut.
Af Nisse L.

Melodi: "Hvad gör det i alla fall om hundra år".

Nu storstrejken slut är kan man gärna säga,
Utan att beskyllas att'med lögn man far,
Därför är det inte skäl på orden väga,
Då nu ett bedröfligt minne blott finns kvar.
Nu' det står ju faktiskt fritt för hvarje fä,
Dok' mentera sig som sådant och säj' — bää!

En och annan finns nu som är illa lottad,
Som ej solidariskt velat böja rygg,
Därför är han också hänsynslöst bojkottad;
Så kan verlden vara infernaliskt stygg. ,
Men den spjufvern endast grinar åt det der,
Nu först går det undan uti hans affär.

Själfva kungens slott har man ej velat skona,
Det är ock bojkottalt — sicken parodil
Själfva kungen får nu sina synder' sona,
För han inte lad' sin näsa däruti.
Nästa gång väl delar himlen samma lott.
Tänk om f—n blef också hotad med bojkott.

Många vackra slantar flöto in i kassan,
Och hvem tror ni smorde kråset af det där?
Gissa det go' vänner — inte var det massan,
Som uppå storstrejken gjorde nån affär.
Nej livar fri arbetare blef klok uppå,
Att man ville honom uti bojor slå.

Därför, lefve frihetenl låt oss nu sjunga,
Friheten att göra det som fullt är rätt.
Hör ni det arbetare båd' gamla, unga!
Att ej få arbeta -- jo, det var ett sätt!
Spotta ni i nätven och gno bara på,
Om lathundarna de bäa alldrig så.

Eftertryck förbjudes. 19/9 09.