Nackamordet

Då en ung flicka, Doris Löfdahl fanns mördad vid Nacka, utanför Stockholm.

Melodi. "Vid alpens fot, vid dala stranden."

Ett mord som skall hvart hjerta röra,
Man invid Stockholm har begått;
Och tanken kommer hvart skall det föra?
Det öfverallt är brott på brott.

En dag man fann en mördad qvinna,
Och ingen visste hvem det var.
Men lösningen man skulle finna,
I drägten hon i döden bar.

Och Doris Löfdahl het den arma,
Som pröfvat lifvet i Stockholms stad,
Der hon med känslor lefnadsvarma,
Så gerna ville vara glad.

Men ödet skulle dess lif förröda,
Hon skulle falla för mördarhand.
Hvem hade hjerta att henne döda?
Jo, mänskan blir odjur ibland.

Att finna mördar'n hör till det svåra
Och kanske aldrig det lyckas skall;
Polisen trott sig honom spåra
Uti utöfvning af sitt kall.

Han med rättvisan tyckes leka
Och tror sig säker för straffets lön,
Och blir han fångad skall han neka
Derpå det finns så många rön.

Men Nackamordet aldrig glömmes,
Det står i eldskrift ständigt qvar,
Och tro mig, kvar än mördarn gömmes,
Han icke ro på jorden har.

Nisse L. 7/8 10.