Den blindes sång.

Melodi: Elfborgsvisan.

Nu skall jag sjunga en sorgesång,
Om lyssna ni vilja denna gång,
Ty tåren fuktar ännu min kind,
Då än jag minns hur jag blef blind.

På Nordhemsgatan jag gick en dag,
Och glad och lycklig var alltid jag,
Ej tänkte jag då det minsta på
Att mig olyckan skulle nå.

Som jag då framåt på gatan går
En skärf i ögat jag plötsligt får,
Det skar, det sved rent förfärligt då,
Så att jag knappast kunde gå.

Jag fälde tårar på bleknad kind,
Ty läkar'n sade att jag blef blind:
Men jag skall rädda om räddas kan
Det andra ögat, arme man.

Men nerven skador på detta fick
Också, så skumt det blef för min blick,
Och nu åt smärtan jag luft vill ge,
Ty jag kan knappast dagen se.

jag hem och maka i lifvet har
Och detta kanske min lycka var,
Ty de till gud bedja jemt för mig,
Att ljus må bli min lefnadsstig.

Och nu mitt öde jag ödmjukt bär
Ty det en pröfning af gud väl är.
På honom barmhärtig, mild och stor,
Jag i mitt hjärta tacksamt tror.

Och när så himmelen öppnar sig
En gång i tiden också för mig,
Då får jag maka och barn också
Bland himlens änglar skåda få.

Nils Lindström, 2/7 1911.