Dubbelsjälfmordet i Hammarby sjö

vid Stockholm, där två 17-åriga flickor, Lilly Sundberg och Lisa Ström, tillsammans sökte döden, hvarvid de sammanbundit sig med en automobilslöja och sedan kastat sig i vattnet.

Textbörjan: I dag jag sjunga vill för eder här en sorgesång..

Melodi "Vid Siljans gröna strand"

Författad av Nils Lindström 26/9 1911

Fem nya och stiliga visor
Malmö Visförlag, Rörsjögatan 6, Malmö.
Vistryck nr 99 sidan 2-3
Pris 10 öre
Limhamns Boktryckeri, Limhamn 1911

Malmö Stadsarkiv
Lennart Kjellgrens samling
Vistryck

MVF99:1

-------------------------------------------------



Dubbelsjälfmordet i Hammarby sjö

vid Stockholm, där två 17-åriga flickor, Lilly Sundberg och

Lisa Ström, tillsammans sökte döden, hvarvid de sammanbundit sig med

en automobilslöja och sedan kastat sig i vattnet.

Melodi: Vid Siljans gröna strand.

I dag jag sjunga vill för eder här en sorgesång,
Om huru ödet växlar grymt för oss så mången gång,
Om huru mänskans lif till slut
Som klara lågan släckas ut.
: Yfs därför ej min vän :

I Stockholms stolta stad, där allting härligt är och skönt,
Där ögat möte af prakt och ståt, af blomster och af grönt,
Där hände denna tragedi,
Som skulle så omtalad bli
: I hela Sveriges land :

Två flickor, ännu barn, ty nyss de fyllat 17 år,
Som tvenne friska rosor stå i lifvets sköna vår.
De veta ej af sorg och kval,
Att jorden är en jämmerdal,
: Så kall liksom en graf :

Men tunga tankar smugit sig i deras själar in
Och breda ut mörka, djupa skuggor uti deras sinn'.
Hvem skulden är det ingen vet,
Det är en svårtydd hemlighet,
: Som ingen tyda kan :

Med tvenne ynglingar umgingos de i fästliga lag
Och gjorde båda så vid ett tillfälle natt till dag.
Om detta blef den skugga som
Beständigt för dem återkom,
: Är än en hemlighet :

Till sjön vid Hammarby de så tillsammans gingo ut
Och under vägen kommo de nog till ett hemskt beslut,
Och då de icke vände hem,
Med ängslan man ju sökte dem
: Vid Hammarbysjöns strand :

Och när man draggat där en stund, man funno dem också,
Och sammanbundna voro de i döden båda två.
I lifvet vänner voro de,
I döden kunde man det se.
: En vänskap sann och stor :

I sorg så djup föräldrarna till dessa döda stå,
Men de på gåtan aldrig lösning väl i lifvet få,
En hugnad dock nu bjudes dem:
De funnit ha sitt rätta hem,
: En tröst för far och mor :

26/9 1911.
N. L.
Eftertryck förbjudes.