Gesällvisa från Trälleborg.

Upptecknad af Nisse L.

I Trälleborg min första morgon randas,
Född jag är ju uti Trälleborg,
Där som pojk' jag all min vällust andas;
Gatuslynglar känna ingen sorg.
: Roligt är det väl att sälja kakor på dess torg.
Sköna dag, muntra stad, sälla Trälleborg! :

Sedan gaf jag mig uti en lära,
Binda böcker det föll i min båg,
Men ack herre gud hvad jag var döden nära,
Då jag fastnar i ett klistertråg.
: Sen så gaf jag mig i lära uti bageri,
Mycket bråk, mycket bråk fann jag däruti :

Jag förstod ej rätt att "limstock" föra,
Mäster var ju ilsken som en hund,
Och hans ilska ville ej upphöra,
Resa ville jag derför till Lund,
: Men jag tyckte att den vägen var så fasligt kort
Derför jag, derför jag reste längre bort. :

Jag till Halmstad styrde nu min kosa,
Men det slog för mig väl ändå bom,
Ville då till Stockholm eller Trosa,
Men så tråkigt, börsen den var tom.
: Jag fick syn då på en bonde ifrån Trälleborg,
Efter det, efter det sprang jag hem med sorg. :

Jag kom hem, min moder satt och snyfta,
Grät och snyfta, så det fanns ej bot,
Strax jag började då på mig lyfta
Ut på vägen med min fria fot.
: Jag till Malmö kom och der blef jag en duglig karl,
Der ännu, der ännu kondition jag har. :

Uti Malmö trefligt är att vara
Blott man icke blifver allt för kär,
Ty då kan man ej sin kassa spara,
Hvarje skilling man till flickan bär.
: Toilett och tofflor har min lilla Emma fått,
Mycket mer, mycket mer annat smått och godt. :

Om så Emma finge hela jorden
Ger hon sig ej bort på något vis,
Ty på tungan för hon städse orden:
Hjärtat mitt ej sälj till något pris.
: Jag på knä helt visst för henne kröp till Kristi graf
Om hon blott, om hon blott mig sitt hjärta gaf. :

Jag i Malmö vill nu ej mer vara.
Då nu Emma gifvit mig en korg.
Till min hembygd vill jag derför fara,
Till det muntra, sköna Trälleborg.
: Mina knän de böja sig liksom jag vore full,
Blåser det, blåser det faller jag omkull. :

5/8 1912.