Fredsvisa

Ord av W. L—m.

Mel.: Sommarsol till sista stund.

Trenne år ha krigets vågor
Rullat öfver land och haf.
Nedlagt, efter svåra plågor,
Mången i en tidig graf.
Tröstlös sorg och djupa hjärtesår,
Ständigt gått uti dess spår.
Stora verk af mänskohänder,
ha förstörts af krigets brand.

Mannen har från hustrun tågits,
Barn och mor stå utan stöd.
Obarmhärtigt har han dragits
ut till strid på lif och död.
Kanske kommer slutet där en dag,
Sådan är ju krigets lag.
Fosterlandet har dem kallat
till sitt värn i nödens stund,

Hvarför skall man längre kämpa?
Hvarför lida svält och nöd?
Låt kanonens dån nu dämpa!
Gif åt mänskligheten bröd!
Ha vi ej på jorden samma rätt?
Mänskovärdet är blott ett.
Hvarför skall man då fortsätta
att nedgöra släktet vårt.

Låten fredens klockor ringa!
Låt oss glömma tid, som flytt!
Låten vänskapsord sig svinga
genom rymden nu på nytt!
Låten tvister, split och krigsutbrott
Bli ett svunnet minne blott!
Skänk åt sorgsna hjärtan lisa,
Skänk oss fred i evighet.

20/4 17