PROLOG.
Av: Geger.
Goddag, kära barn, goddag mina vänner,
det är farbror Karl, farbror Kalle, Ni känner
igen mig, ja tacka för det, jag är sådan,
jag är som Ni vet farbror Kalle med lådan
med barnens små brev, ja dom är då så kära,
så att det är klart att dom blitt populära:
i alla programmen på radiovågen,
så är jag ju faktiskt den bästa prologen
Då ska jag som alltid när lådan har pågått
först be er om ursäkt — jag harsklar mig något.
Men sen ska jag be att få hälsa välkomna
jag gör det nu innan ni har hunnit somna.
Och särskilt så känner jag mej högst charmerad
ifall att här finns någon inkorporerad
(jag menar om Fosie är representerad).
Ni höjer ju skatten förstås för oss andra
men jag tycker inte man ska börja klandra
För var och en Fosie-bo är min vän sen
att han har betalt lilla radiolicensen.
Ja nu ska jag be att få läsa bland breven,
här är en epistel som tycks vara skreven
utav Anna Jönsson hon är ett år redan
hon hälsar till alla, och så ha vi sedan
ett brev från ett tvillingpar, som har fyllt elva,
dom ber att få hälsa så varmt till — sej själva,
Och så från en flicka, ack det lilla livet,
hon ber att få hälsa, ja så står det skrivet,
hon har ingen namn än, det är hennes vånda,
men hoppas att hon ska bli döpt nästa månda.
Och så ha vi ett: "Farbror Kalle, anagga,
jag lyssnar på dej lilla Karl i min vagga"!
Ja sånt är väl kärt, fast dom ej ens, har tänner,
så känner dom mej och har redjo-antenner.
Och sedan till sist är det verkligen roligt
förmedla en hälsning så där rent förtroligt,
det är från en pojke och han är den yngsta
som skrivit i dag, men hans brev väger tyngst,
ja, han skriver: jag är inte född än — jag kommer,
jag kommer,
och sen ska jag lyssna på dej farbror som är
det första jag ska vara med om att höra
och det tycker jag varje småbarn ska göra
att jag nu ska komma det vet inte mamma
men hälsa till pappa och mamma mesamma