Jungfruns klagan.
Mel.: Ensam i skogen gick.

Mången som jag får gå i världen oförstådd,
sucka sin längtans suck, men alltid va' försmådd.
En grann husar jag haft, han lät sig snärjas dock
af en Kristin, som hade lös en krylle-
lock.
Säg, hvarför ska' jag så plågas uti mitt bröst,
: skall utan karl jag gå till lifsens gråa höst. : .
Hjärtat af hopp skvatt till, när som det sades att
hit ett regement skull' komma med
min drömda skatt —Infanteriet har väl ej så
granna band som min husar, men det är ändå lite
grand,
och för en stackars tös har det dock sitt behag --
: därför är himlen grå och därför sörjer sörjer jag.:
jag läste Dagbladet för hvar dag som upprann,
inte kan jag förstå, hur lyckans dröm
försvann.
Först gick det inte alls, så skulle de'
bli å,
men nu ä' det förkyldt, blott suckar
återstå!
Säg, herr Rydén, hvarför blef ni med Winkler vän
: skall så min lyckas dörr i baklås slå igen? :
Men blott en fråga till i all enfal-
dighet,
jag ej om politiken någonting ju vet, men
hvarför ska' väl vi kvinnor få men å den
hvad har väl politiken mot en liten
vän?
Nej, jag är kränkt i min djupaste
hjärterot,
: jag i L. K. P. R. nu strax blir ledamot :
X.