Rullföringskuplett.
Text: Ahlberg.

Uti hotell Fersens hus, rullan går, rullan går,
sitter jag vid lampans ljus, rullan går, rullan går,
och jag hjälper i praktiken Herr Per Albin med
taktiken att om man vill hava frid bör man mönstra av i tid. —
Refr.: Jag skapat ett glatt kompani av alla
dem som jag gjort fri, dom fienden ej kunde slå
för dom haft magknip, liktornstå, en del
kunde ej äta knäck och andra snacka om
en check ty än har Sveas söner mod att
offra guld, men inte blod.
Ack, det är en enkel sak, rullan går, rullan
går, att tillverka kronovrak, rullan går, rullan går,
alla fickor hos rekryten
mönstras först, och sen hans lyten, sen så
sträcker jag mej,
ryter barskt: "Ni duger ej!".
Refräng, som förut.
Mej dom hänger snart på pina, rullan går,
rullan går, mina pojkar ryker in,
rullan går, rullan går,
men ett Fredspris nog jag borde haft för allt
det som jag gjorde, nu vill jag ej sjunga mer,
snart går rullgardinen ner.
Refräng som förut.