Fridolf Rudin.,
Text: Per-Henry.

Jag har tack vare hakan och snörpte
käften min blitt filmidol och komiker —
nu ska mitt bondska flin tas opp i ljudapparat
uti en film med mycket prat,
som "kronans kavaljer" tror jag, att jag blir kavat. —
Jag kuskat kring med Rolfen men det tog Hastigt astigt slut.
Min stjärna lyste så att hans höll på att brinna ut.
Uppå konstens firmament som kometen har jag bränt
och svansen harjag viftat med och opp i vädret vänt.
Min storhet är min skönhet och den är sällsynt me'.
Konstgjorda Svensson hade charme, vill ni förneka de'.
Och-så sympatiske Simon va! Hurra va jag är bra i da'.
Uti revy är jak nog
mycket tacksam te å ha.
Jag är ej nån malaj fastän jag nog ser så ut.
Man rår ej för att man fått en bondsk och rolig trut.
Men mina ögon äro blå,. och uniformen likaså.
Och mössan, som .jag fått
är det förbjudet att ta å. —
I ;
En kronans kavaljer, har ej alla dagar lätt
Det hjälper ej
att man begåvats med ett städat sätt.
Men uti blå uniform
tar man hjärtan små med storm. För kärleken
gäller nämligen ej regel eller norm. —
Var finns den ljuva sköna som trotsar mitt behag?
I mina starka armar är Tora Teje svag.
Och själva Anders de Wahl är som oskulden så sval
mot mej och Wettergren som ville vara hans korpral.
I politikens konster jag gör en konst så-stor uti mitt
svenska hjärta ej någon falskhet bor. Och min person
är min poang, fast jag liknar mest en dräng men det är
bättre, tycker jag, än någon dum refräng.