Skånes Kungalängd

Karl X Gustaf: Mel.: Vi hade inga segel.
Jag hade inga segel, men isen var ej smält,
och jag och Erik Dahlberg vi tåga över Bält.
Och det gick långsamt fram, men det gick ändå
fram... Vi hurra för den resan, när vi kom till
Köpenhamn. Kung Fredrik grät på danska:
"Nu kan jag hälsa hem! Her har du mine
skåningar. Sög nu försvenska dem!
Akk, det gaar langsomt fram!" —
Men det gick ändå fram! Jag hurra för
den freden, när jag kom från Köpenhamn.
Fast skåningen har ännu sin gamla dialekt.
Han drillar ej på r:et och är ej lagd för jäkt.
Han stegar långsamt fram, men han går ändå fram.
Han hurrar trögt för Stockholm —
men förtjust för Köpenhamn.
Karl XI: Mel. Petter Jönsson han såg i Fäderneslandet.
Jag, Karl den. elfte, skall rädda fäderneslandet!!!
Ty ämbetsmännen förskingra allt.
Går det an, det???? För var finanskrasch
jag tänker: "Jäkern anamma!
Här krävs en ny reduktion, och det med detsamma!!"
Karl XII:
Mel.: Kung Karl, den unge hjälte... Jag, pricken över i:et
på ärans himlarund,
red sporrsträck från Turkiet
att träffa Görtz i Lund. Vid Stora Södergatan
där hade de logik, Aurora., den Ragatan :/:
hon hitta inte dit! :/:
Ulrika Eleonora och Fredrik I:
Mel.: Och jungfrun hon går i ringen...
Båda: Ulrika Eleonora, ger Fredrik sin hand :/:
Hon: men kronan behåller hon själv litet grand :/:
Han: Ack, kära min lilla Ulla, var inte så snål :/:
Nog ger du en krisch åt din prinsgemål :/:
Hon: Ja, gärna min lille Figge, men kronan är tung :/:
Din Frihetstid slutar, när du blivit kung :/:
Adolf Fred4k, : Mel.: Rullan går. Trampa,
trampa, svarven går, svarven går, svarven går.
I mitt råd namn- I I . : ~ , ~. ! i stämpeln går,
stämpeln går, stämpeln går.
Sverige skötes av Lovisa.
Jag vill hellre sur kål spisa.
Svarven går, svarven går.
Lycklig den, som svarva får!
Gustaf III:
Gustaf IV Adolf :
Karl XIII:
Mel.: Fjärilen, på Haga...
Mel.: Joakim'uti Babylon...
Mel.: Gubben Noak..
Jag är fjärilen på Haga! Jag .en statskupp gjort
ändå — i miniatyrupplags. 1772.
Njutningslysten, kvinnligt öm, en, tjusarkung i rokoko
flög jag kring, tills Ankarströmmen fällde ned
mitt livs ridå. I min byk finns mången trasa: jag"
gjort Dalarna besök, operan om Gustaf Vasa
blev mitt vitterhetsförsök. Jag har gjort akademien...
Se, pegasens magra ök göda där med skånsk
espri en österlin•, Hans Larsson, Böök.
Gustaf ,den tredje hade en son: Gustaf Adolf den fjärde.
Om hans värde
Slåss'de lärde
ej, i minsta mån.
Pappan en rutinerad komediant, sonen en
halstarrig, envis pedant, skändligt avsatt,
schweiziskt gravsatt,
slagen till en slant. —
Gubben Kalle,
Gubben Kalle,
bar sitt ordensband:
"Kom till oss och bo", han bad monsieur Karl Johan, "vi befalle,
vi befalle,
dig vårt ärvda land". —
Karl XIV Johan: Mel.: För sjung hopp, hopp, hopp.
Ja franskan är ett lätt språk på alla sätt och vis
för marskalk, skalk, skalk Bernadotte, dotte,
dotte, dotte, dotte Men svenska grammatiken
den är ett plågoris
för marskalk, för marskalk Bernadotte, dotte,
dotte, dotte, dotte. Fast för oppositionen jag var ett hår av hin
jag, marskalk, skalk, skalk Bernadotte, dotte,
dotte, dotte, dotte, har ingen fyllt en bana, som liknas kan vid min
från marskalk Bernadotte, till monark på Stockholms slott. —
Oscar I:
Samma melodi.
Från Frankrike jag förde till Nordens kalla land
Josephine, finn, finn Beauharnais, nä, nä, nä, nä.
En sextonårig skönhet med mig knöt hymens band.
Josephine, Josephine Beauharnais, nä, nä, nä, nä.
Som svenskarna hon satte sitt hopp till mig som prins.
Josephine, finn, finn Beauharnais, nä, nä, nä, nä.
Nu är av min historia det enda som man minns Josephine,
Josephine Beauharnais, nä, nä, nä, nä.
Karl XV:
Samma melodi.
Här dansar folkets kung i husaruniform
för sjung hopp, hopp, hopp, för sjung hej, ej,
ej, ej, ej, och pågarna och töserna dem tager jag
med storm för sjung hopp, hopp, hopp, för sjung
hej, ej, ej, ej, ej, Mitt minne hela Skåne skall evigt
blomsterströ för sjung hopp, hopp, hopp, för
sjung hej, ej, ej, ej, ej, I Malmö vill jag leva, i Malmö vill jag dö,
för sjung hopp, hopp, hopp, för sjung hej, ej, ej, ej, ej.
Oscar II:
Mel.: Ur svenska hjärtans djup...
Ditt svenska hjärta gång på gång var överfullt
av tal och sång med militärisk kläm.
Ditt Norge var en svårskött lem. De ville bo i eget hem,
och anno 1905
så blev du av med dem. —